Hemmakväll

Som så många andra kvällar.

Det här med att socialisera sig ligger fortfarande i startgroparna, får man väl säga.
Men jag känner fortfarande av inflammationen i axeln och den gör mig trött och seg.
Hela jag är liksom orkeslös, kroppen ömmar och jag blir både rastlös och helt off.
Lite kan det ju vara för att det bara är några dagar kvar till mens också. Humöret är definitivt påverkat i alla fall. Jag läcker som ett såll, för allt. Igår kom M förbi och sa att jag verkat ur balans senaste tiden och då var det ju kört. Allt är liksom antingen väldigt fint och då gråter jag för det, eller så påminner det mig om brorsan och då... Ja. Förståeligt, visst, men jävligt jobbigt.

Imorgon ska jag i alla fall kanske ut. Vore kul att komma ut och se annat än väggarna här hemma, även om jag trivs med dem.