på andra sidan

Ett år äldre alltså. 40+. Känns liksom väldigt konstigt att tänka på mig själv som det, samtidigt som jag känner mig helt ok. Krisen klarade jag av förra sommaren. Det är egentligen bara jobbigt när jag ser mitt namn på dejtingsidorna följt av en fyra och en etta, men skit i det.
Födelsedagen var i alla fall bra, lite lagom hemmafestigt. Sen fick jag middag med familjen igår, även om det blev en del strul då restaurangen jag bokat bord på plötsligt hade blivit en helt annan restaurang. Som tur var fanns det plats på finrestaurangen här i förorten. Inte fel nånstans.

Idag har jag repat med min nya kvartett, som än så länge är en trio. Det blev ungefär tre gånger så mycket prat och fika som sång, men det är helt ok så här i början. Nu på kvällen kom plötsligt M förbi, dök upp sådär som han gör ibland. Han hade hittat en plupp, som han trodde skulle passa i min bokhylla, en sån där som hyllan vilar på. Jag tappade just den pluppen vid hemforslingen av hyllan och han mindes det. Sen planerade han hur jag ska såga ur ett skåp i köket och sätta in en ny kyl/frys. Han letade även upp ett skåp med rätt mått på nätet. "Du inser väl att det här är ett åtagande?" sa jag. "Det är ju liksom du som får göra det här." Det var han helt med på. Jag tror han vill känna sig behövd eller nåt.

Imorrn ska jag ut och bedöma. Skickade precis ett mess till bedömarkollegan och föreslår en tid att ses imorgon. Hon svarar att hon är sjuk och undrar om jag vet vart hon ska höra av sig. Jag blir helt less. Man får väl för fan bjuda till lite. Jag hade influensa när jag bedömde förra året, det är fan bara att ta en alvedon och göra jobbet. Tyckte jag. Inser att folk själva får göra avvägningen om de är friska/sjuka nog, men lös för fan det problemet själv. Ibland är folk så himla handfallna.

Så nu är det bara att krypa ner i sängen, försöka mota sommartidsjetlagen, läsa på lite om stället jag ska till och försöka sova. Natti natti..

Grattis till mig!

Mitt i allt jobb, sjungande och allmänt mycket i livet..

Jag vill bli friiiiiiiiisk!!!!

Jag har i princip varit sjuk sen jag fick influensa. Några enstaka dagar fick jag känna mig helt frisk, sen kom nästa förkylning som ett brev på posten. Det är så trist. Jag vill ju träna, men det är jäkligt svårt att ujayandas när näsan är proppfull med snor.
Det dumma är att när jag inte tränar så blir det svårare med maten. Jag är mycket med benägen att fuska till det med lite choklad när jag inte kan träna. Helt galet ju, men både igår och idag har det slunkit ner onyttigheter i korgen. Skyler på PMS, men det är inte riktigt hållbart det heller.
Nu hade jag hoppats på att allergimedicinen skulle fixat bort de här förkylningssymptomen, men nej, då har jag fått feber igen. Nåja, ögonen rinner ju inte lika mycket i alla fall.

Fast nu får det faktiskt ta och räcka lite, med alla de här förkylningarna.

vin

Men jag var ute ikväll och drack vin. Trots förkylning och bomull i öronen. Och det är konstigt, ju mer vin man dricker ju bättre mår man. Särskilt när man får prata med så sjukt trevliga människor.
Nu sitter jag hemma och dricker whisky och.. Jo. Jag har loggat in på dejtingsajten igen. Och vill ni veta nåt sjukt tragiskt? Det är typ samma människor där som för ett år sen, eller hur längesen det nu var sen jag loggade ut senast.
Sad.
Nåväl. Jag dricker whisky och är ganska nöjd ändå.

Jaherregud

Jag hjälpte min granne att vända hennes dubbelsäng igår, i ett sovrum bara obetydligt bredare än själva sängen. Vi stod på varsin sida och min sida var inte den smartaste sidan att stå på, eftersom jag höll på att krossas under sängen. Som tur var klarade jag mig med en rispa i handflatan och nån slags sträckning i höger axel. Konstigt, eftersom jag tyckte jag höll upp sängåbäket mest med vänster arm. Det har inte känts så mycket förrän precis nu ikväll. Nu gör det faktiskt ganska ont, så jag testar nåt värmeomslag som jag fick av pappa för ett tag sen.

Annars är jag rätt less på förkylningar. Jag kan dem nu, känns det som. Jag släpade mig till jobbet måndag, tisdag, onsdag, men idag gav jag upp. Nu sitter jag i soffan och det rasslar i luftrören som som aldrig förr när jag tar ett djupt andetag.

Imorgon ska jag försöka ta mig iväg och köpa en liten slip, så jag kan slipa ner mina fula spackelkanter på köksväggen.

Mitt spännande liv...

Färg eller inte färg?

Har nu tagit ner hyllorna i köket. Det ser ut som om jag haft ett maffiabröllop på besök. Fullt med hål. Vilka vansinnigt dåliga väggar det är i såna här efterkrigshus. De hade väl inga pengar kvar att bygga för, antar jag.
Nu funderar jag i alla fall på om det kanske är lika bra att måla om hela skiten. Det är ju inte stort, mitt kök, så tar jag en sån där färg som torkar på tre timmar så är det gjort på en dag. Förmodligen behöver jag bara ett lager också, eftersom det redan är målat under. Men då kommer vi ju till frågan; fortsätta med antikvitt eller go with color? Färg vore ju kul, men vad passar till olivgröna köksluckor förutom vitt?
Välkomna att diskutera i kommentatorsfältet.

Åttonde mars

Det är söndag. Internationella kvinnodagen. Årets hittills varmaste dag och min brors födelsedag.
Klockan är ett och jag sitter i pyjamas på balkongen med en kopp kaffe. Lyckas jag inte ta mig ut i solen ska jag i alla fall sitta på balkongen, tänkte jag. Det är rätt skönt, men lite blåsigt.
Idag skulle jag kanske ha demonstrerat. Jag tycker ju sånt är viktigt, men samtidigt har jag fortfarande lite av passiviteten kvar i mig, glatt påhejad av (ännu en) förkylning. Jag har nu hostat sönder mina stämband. Nästa söndag är det gig. Nu blir det ingefärsöverdos i några dagar.

Jag har egentligen massor att göra idag. Förutom att demonstrera, menar jag. Fönstrena här i huset ska bytas ut, så allt i och runt dem måste bort, bland annat hyllorna i köket. Det är iofs inte så dumt, eftersom översta hyllan lite håller på att släppa från väggen. Fel plugg, förmodligen. Jag måste bli bättre på att kolla upp sånt där, inte bara ta det jag har i lådan. Samma med gardinstången i vardagsrummet, för att inte tala om hur länge jag skjutit upp att byta gardin i köket. Det blir nog bra det här. Det jobbigaste är att jag inte har nånstans att ställa alla grejer tills det är klart, men det löser sig.

Förutom min allmänna passivitet, beror den sena timmen på att jag sovit uselt. Det, i sin tur, beror på att jag haft två "äta vad jag vill"-dagar. Tydligen har jag velat äta massa saker som gör min mage till en ballong. Typ choklad. Marabou Salta Mandlar. Så sjukt god choklad. Jag försökte även äta nya Premium Saltlakrits, men den var, hör och häpna, inte god. Hur man nu kan misslyckas med choklad och lakrits. Jag tog en bit och slängde sen paketet.

Nej, jag vill ur min passivitet nu. Nog för att det är skönt att bara slappa, men det finns så mycket annat som är soft, men ändå energigivande. Plantera om blommor, tex. Det ska jag göra nästa lördag!
Nu ska jag sitta här en liten stund till, sen är det det dags att börja skruva lite. Och sen ikväll, middag.  Med en plats tom.

Det går aldrig över.

Date

Jag råkade på en serie igår, när jag inte hittade något värt att se på tv efter melodifestivalstramset. Egentligen hade jag tänkt titta på "To kill a mockingjay part 1", men jag kände att jag inte riktigt orkade med en film.
Den här serien finns på HBO Nordic och heter Date. Den handlar om dejting, big surprise. Ett gäng människor, hyfsat dysfunktionella allihop, som internetdejtar. Den ena dejten värre än den andra. Jag, som börjat fundera på att dejta igen, blev både sugen och avskräckt. Sugen, för det är något roligt och spännande, nästan lite glamouröst, över dejting. Dricka vin i en bar, klä sig snyggt. Förväntningarna, vad som helst kan hända. Avskräckt, för att det alltsomoftast är helt fel person som man i slutändan sitter där med. Den ene märkligare än den andre, eller helt enkelt bara.. fel. Och absolut ingenting händer, förutom att man går hem med en känsla av tomhet.

Men jag ska ge det ett försök i alla fall. Inte än, men snart. För, let's face it, här hemma blir det inga barn gjorda. Inte för att jag kanske vill tillverka just ett barn, men ni vet vad jag menar. Om nåt kilo ska jag ge mig ut. Jag behöver få känna mig attraktiv, annars blir det inget roligt. Nog för att jag själv tycker att det börjar synas i ansiktet, samt att magen inte putar ut riktigt lika mycket över jeanskanten. Och ja. Jag vet. Man ska inte bry sig om sin kropp, älska sig själv som man är, insidan är viktigast och yada yada. Men nu är det så här. Jag strävar inte efter en modellkropp, det får jag aldrig ändå, men jag vill kunna ha alla kläder som hänger i min garderob, inte köpa nya, och slippa fluffet som gör det svårt med vissa positioner i yogan. Och kunna springa milen på en timme, inte minst. När jag passar i mina snygga kläder känner jag mig snygg. Win-win, liksom.

Sen är jag fortfarande lite skeptisk mot att just jag kommer träffa nån på Thö Intörnät, men men.. Större mirakel har skett. Hoppas jag. Tror jag. Eller hur? Sjyssta rå...