Och när det pirrade hos mig pirrade det såklart inte hos honom. Hur typiskt? Men nu vet jag i alla fall att det finns där fortfarande. Hade kanske varit för tidigt att scora redan på fjärde..
Skitsamma. Nu är jag i Spanien och ska njuta av sol och salta bad, så är det nya tag när jag kommer hem.
5 kommentarer:
Hoppas du får en fin vistelse! Kram!
Tack! Får nog fan bli ett göteborgsbesök sen... Kram!
Attans, men det kan vara skönt att få bekräftat att du känner något för någon! Kram
W O R D ->> Iamtheloveliest :-)
Det är en klen tröst men dock en tröst.
Jag tänkte på det du skrev om att det är 2000-tal och att det är ok för tjejer att höra av sig. Jag tycker verkligen också det.
Men det var först när jag slutade med det som det funkade därute i dejtingträsket för mig.
När jag tillät mig att vara i flödet och hänga med istället för att 'pusha' det minsta. Jag fick på nära håll se (många gånger) att det spelar verkligen ingen roll hur blyg en kille är. Är han det minsta intresserad hittar han ett sätt att höra av sig eller närma sig. Det kan vara hur taffligt som helst men han gör det. Om så bara vill träffas för att dricka kaffe tre gånger i rad vilket för en driven Stockholmstjej ter sig helt 'out there' när vi är vana att råhångla senast på andra dejten. Typ...
Samma gällande SMSandet - om man bara orkar vara det minsta nedtaggad så visar sig en rytm och ett flöde även där. Jag är nästan helt säker. För jag har haft nog av SMS-ångest i mitt liv och den går verkligen inte över förrän man släpper pushigheten. Man får vara pushig kvinna 2014 men frågan är om det lönar sig. Jag tror människan är uråldrig i sitt väsen.
Och om man vill anamma ett synsätt Johan Ekenberg lär ut (googla honom du får du se på grejer :-) så är det som sticker ut på kroppen så som snoppen och fingrar positivt laddade och tex vaginan negativt laddad. När plus och minus möts uppstår magi. Minus kan ju också representeras av detta som anses vara typiskt kvinnligt (inte så 2014, jag vet...) så som att vara lite mer passiv och låta sig uppvaktaas av mannen.
Jag tycker inte riktigt om att skriva detta för det kan verkligenb missförstås. Jag menar verkligen inte att kvinnor skall förminska sig för att passa mannen - men vi behöver kanske inte alltid vara en dugligare man än mannen själv. Blev det begripligt?
Jag tjänar tex 20 % mer än min pojkvän och vi är lika gamla och i liknande position i hierarkin i våra respektive bolag men har olika roller. Men jag vet inom mig att jag nog hade kunnat jaga iväg honom i ett tidigt skede om jag hade agerat lika målinriktat jag normalt gör.
Fast jag tycker inte det är pushigt att höra av sig efter en dejt?
Och i detta fall hade det ju inte spelat nån roll, vilket jag nog kände på mig.
Sen kan jag absolut hålla med om att man kan tagga ned med sms etc, jag kan ju själv backa om det blir för mycket. Och för sin egen sinnesfrid, man vill inte vara den som hör av sig mest jämt... :)
Skicka en kommentar