Min chef verkade ha bestämt sig. Idag skulle hon tala om allt jag gjorde fel, missade och var dålig på. Kul start på veckan, verkligen. Jag tappade det lite, inte inför henne, men inför mina närmaste kollegor, som genast talade om för mig hur bra jag är. Bra kollegor.
Sen blev faktiskt dagen bara bättre. Det bästa var att avsluta den på gymet, med ett riktigt roligt pulsspinningpass. Roligt och jobbigt. Jag tog ut mig helt, vilket var precis vad jag behövde.
Jag har ett projekt. Eller, ett sätt att förändras. Jag pratar med folk. Vem som helst. På gymmet, till exempel. Jag tänker att om jag vänjer mig vid att prata med vemsomhelst, så blir det lättare att ta kontakt med folk (läs killar) utan alla knäppa automatiska tankar där jag sågar mig själv. Nu låter det som att jag är en social misär, så illa är det inte. Men jag tänker alldeles för lätt ner mig själv innan jag ens försökt, istället för att bara köra. Så nu kör jag. Ska prata med nån jag inte känner varje dag.
Igår fick jag min första 40-årspresent. Lite tidigt, men ibland måste man bara passa på. En fantastisk teakhylla med mörka gavlar. Den sväljer inte lika mycket som expedit, men jag är kär. Sen blev det en orgie i inredningsbutiker med M och vi förundrades över alla tavlor med visdomsord som säljs. M fick feeling och började inreda mitt sovrum i lila och guld. "Det gör vi i sommar, jag kan ju inte göra det hos mig, men du är tjej, du kan ha så" Han är rätt fri från konventioner M, men inte så fri tydligen.
Idag fick jag min andra 40-årspresent. Kom hem till ett hem som doftade citron, men så impad är jag inte. Helt ok för en test såhär, kanske till och med en storstädning längre fram i vår, men annars.. Lite för slarvigt, lite för mycket missar. Typ ovanpå badrumsskåpet, sånt. En sån här städning kan jag göra på mindre än fyra timmar, särskilt nu när mycket är rensat. Men det luktar ju gott och ugnen är ren.
Imorrn ska jag iväg på en grej hela dagen. Tillsammans med min chef. Oh the joy.
2 kommentarer:
En vet ju alltid vad en är dålig på, vad en gjort fel och vad ens dåliga sidor är. Att behöva sitta och höra det på "utvecklingssamtal" är fruktansvärt nedslående och förnedrande. Inte det minsta upplyftande, när en puff vore ett bättre sätt att genomföra det hela.
Det här var inte ens ett utvecklingssamtal. Bara ren och skär sågning. Det är så trist, jag vet att jag gör fel och att jag inte är perfekt, men jag vill faktiskt gärna höra lite plus också! Hon fick mig att känna mig som att jag gör allt fel.
Usch, jag är riktigt opepp för imorrn. Synd, för egentligen är det vi ska på riktigt kul..
Skicka en kommentar