Tydligen är måndagar numera den dagen då jag ska bli sjukt frustrerad på min chef. Idag höll det sig ända fram till slutet på kvällsmötet, men då blev jag riktigt frustrerad. Delegera för fan inte ut nåt som du ändå har bestämt hur du vill att det ska göras! Ge inte mig en uppgift för att sen bitchslappa mig verbalt när jag inte utför den som du skulle gjort. Jag var inte ensam om frustrationen, det känns skönt, men får det inte att gå över.
Jag vill prata med min bror. Vi pratade om sånt här. Jag saknar inte lika desperat längre, inte lika omedelbart och naket, men jag saknar. Såna här dagar blir det så extremt tydligt hur mycket jag saknar.
Men det går inte. Så jag läser lite bloggar. Lyssnar på bra musik, äter något och det går över, litegrann. Frustrationen.
Men inte saknaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar