Oj Då

Det var faktiskt inte meningen.
Jag hade bara så himla ont i magen. Tänkte inte klart. Kunde liksom gjort vad som helst för att bli av med ontet. Till exempel ta alldeles för många och alldeles för starka värktabletter.
Så jag blev alldeles yr och illamående. Svag och lite sådär förvirrad. Ontet försvann visserligen någorlunda, men jag har sovit grunt och drömt märkligt. Ville ta en sömntablett för att få vila, men vågade inte. Det var nog tur. Idag har jag varit helt färdig, liksom febrig fast utan feber. Jobba var ju bara att glömma.

Så jag förstår att det kan bli för mycket, helt utan mening. När man blir desperat, när det gör ont så man inte vet vart man ska ta vägen. Vad som helst för att slippa smärtan, liksom.
Nu gick det ju bra. Imorrn är jag nog helt ok igen.