Det är dags

Imorgon åker vi.
Det är så skönt, för jag känner mig så redo. Vi känner oss så redo. Nu ska vi bara gå ute på den där scenen på fredag och ha så där jäkla kul tillsammans med publiken, som bara vi kan, så får vi se hur långt det räcker. Förhoppningsvis hela vägen.
Idag fick vi folk att gråta, på ett bra sätt, utan att ens sjunga sorgliga sånger. Jag gissar att det bådar gott.
Vi är stabila, samtidigt är det en ögonblickssport. Vad som helst kan hända. Därför fokuserar jag på den roliga biten, uppträdandet. Tortyren när de avslöjar resultatet, den tar jag när den kommer. Med ett glas vin i handen.

Håll tummarna typ tio i åtta på fredag kväll nu! Glada tankar!