Back in business

Måndag em och mamma har åkt.
Mysigt har det varit. Fast jag måste erkänna. Jag blir mer och mer bekväm. Ensamtid är sjukt viktigt för mig. Hur ska jag nånsin kunna ha ett förhållande igen? Bo med nån?
Fast så tänkte jag ju innan mitt förra förhållande också.

Idag har vi pyst på jobbet. Inte myspyst, utan pyst av oss.
Det var bra, nu känns det lite bättre igen. Skönt att få rensa luften.
De tycker tydligen att jag är väldigt rak och frispråkig, efter en sak jag sa förra veckan. Jag tror faktiskt inte de menade det negativt heller. Eller, jag frågade om det var det och de sa nej. Spännande. Så har jag aldrig sett mig själv, även om jag faktiskt velat vara sådan.

Nehej, ut på middag. Ingen rast, ingen ro. Imorgon väntar helvetesdagen; kollega ledig, vikarie sjuk, jag måste jobba över och sen repar jag hela kvällen. Wohoo!

Tjuvbloggar

Snabbloggar medan mamma duschar. Nackdelen med att vara anonym (eller semi-anonym numer) är att det inte finns så mycket tillfällen att kolla bloggen.. Jag får sätta mig på måndagkväll och gå igenom vad som hänt i helgen.

Avslöjande..?

Jag har precis gett min bloggadress till en vän. Samma vän som gav bort sitt nummer till en bartender igår. Det gör mig lite nervös, även om hon har lovat att aldrig avslöja den. Och jag vet att hon inte skulle göra det.
Men hon är den första irl, som känner mig, som får läsa den här bloggen. Det är nervöst. Fast lite roligt, samtidigt.
Välkommen A!

Lite småpackad!

Jag är lite full.
Och jag som skulle tvätta ikväll. Blev inget av med det. Blev aw med fina A istället. A har precis läst "Alla får ligga" och var full av inspiration. Hon flörtade vilt med bartendern och lämnade en lapp med telefonnummer. Modigt! Det värsta är att jag lovat göra nåt liknande nästa gång vi går ut, typ nästnästa helg...

Fyra glas rödvin och jag är waisted. Måste erkänna, det blev en liten påse chips på väg hem. Och nu ska jag fixa lite pasta. Men, jag tror det ryms inom dagens kalorier, otroligt nog!

Förresten är jag arg på surtanterna igen och då måste jag dricka vin. Så är det.

Smärtfria knak och jobbiga sanningar

Besöket hos kiropraktorn avlöpte nästan smärtfritt. Jag har bara så oerhört svårt att acceptera när de ska slita och dra i mig så det knakar. Det är knaket som är det hemska, för ont gör det ju faktiskt inte.

Han kunde inte hitta något fel med diskarna. Det gjorde mig fantastiskt glad, eftersom jag varit orolig att de problemen skulle ha kommit tillbaka. Nej, nu var jag stel i höfterna (för lite sex? sa jag inte till kiropraktorn) och i högra foten. Varför foten var stel har vi ingen aning om, men han drog i den och för första gången på länge knakar den inte när jag vrider på den. Sen hade jag tydligen någon hackeffekt, eller vad han kallade det, när jag böjde mig framåt.

Så hur fixar man detta? Jo, ser ni, träning! Newsflash! Nu har jag alltså ännu ett skäl att komma igång!

Jag ska dessutom göra något riktigt jobbigt nu.
I måndags ställde jag mig på vågen och insåg att detta inte funkar. Eller, det har jag ju vetat länge, men jag har inte orkat ta tag i det. Nu har jag tagit tag i det. Och nu ska jag låta er ta del av resultaten. För då måste jag ju. Då kan jag inte med att ge upp. Och jag behöver en yttre påtryckning.
Så nu ska jag tala om för er vad jag väger. Det sitter långt inne, för jag skäms.
Jag är 162 cm och väger 79,9 kilo. Det är extremt jämnt fördelat, så jag tror inte att nån som ser mig skulle tro att jag väger så mycket, men det gör jag. Jag vill totalt gå ner ca 15 kilo. Jag vet att jag aldrig blir nån pinne. Jag har breda axlar och höfter och stora bröst, det har jag även när jag är underviktig (jodå, been there, done that). Men väger jag 65 och är hyfsat vältränad, då tycker jag om mig själv. Då kan jag gå i jeans och linne och känna mig snygg. Det gör jag inte nu.
Ryggen mår ju inte heller så bra av att bära på 15 mjölkpaket varje dag.

Så nu börjar min resa. Oroa er inte, det blir ingen viktblogg. Men det här är en egoblogg och detta måste bli en del av mitt liv, ergo en del av bloggen.
Så är det.

Irritation

Avskrivning.
Eller vad man ska kalla det.
Jag är lite irriterad och det bästa sättet att få det ur sig är att skriva. Så funkar jag.

Det gäller en vän till mig. En mycket kompetent, duktig och kreativ kvinna, bra på så många olika sätt. Men hon har så svårt att ta idéer om de inte kommer från henne själv. Eller kanske snarare om de kommer från mig? Hon och jag är extremt olika, jag vet inte om det är det. Att hon därför förutsätter att idéer som kommer från mig inte passar henne.
Det stör mig. Jag brukar kunna ignorera det, men idag, och jag vet inte om det är för att det är pms på gång eller om jag helt enkelt tycker att min idé är jäkligt bra, så stör det mig.
Det värsta (eller vad man ska säga) är att hon inte sågar idén direkt. Hon tar emot den, säger att vi ska prova, men gör det på ett sätt som visar att hon mer eller mindre ratat den från början.
Dessutom är hon grymt bra på att snacka ner folk, så att ta en konfrontation, det orkar jag bara inte.
Så, nu har jag fått ur mig det.

And now the sun is gone

Promenad i snöyra. Solskenet blev inte långvarigt, men jag fick en skymt av hur mitt balkongliv kan bli i sommar. Och det ser ljust ut. Mycket ljust. Jag föreställer mig en solstol, en bok, ett glas rosé alternativt en corona med lime... Ja, jag kan leva med det

Nu är alla traderagrejer ivägskickade. Det blev dyrare än jag trott. Man lär så länge man lever helt enkelt. Men jag har inte gått back, så jag är ganska nöjd ändå.
På vägen hem hyrde jag tre filmer. Är man sjuk får man slappa och se på film, så det är vad jag ska göra resten av dagen.

Hopp om bättre tider

Försöker lägga in min frukost på VK's sida, men shit vad seg den är. I-landsbekymmer. Helt klart.

Annars då? Jo, förkylningen är bättre. Kanske vila i mer än dagarna två faktiskt hjälper? Igår drack jag massor också. Vatten, alltså. Även om whisky brukar rekommenderas. jag har börjat få minnesluckor av whisky, dock. Ja, inte när jag dricker en liten bara så där, men om jag kombinerar det med annan alkohol. En sån kväll, med massor av alkohol och sen whisky på det, är anledningen till att jag och en av mina bästa vänner inte pratar med varann idag. Tråkigt, men sant.

Jag ska försöka komma iväg och posta grejerna, som jag sålt på tradera, idag. Måste köpa emballage bara, för jag har inget. Blir nog inte så mycket vinst på de där affärerna, men men, man lär sig..

Vill åka till IKEA. Inte nu när jag är sjuk, men kanske skulle se till att få låna bil på fredag em? Alternativt be pappa hämta mig på IKEA efter att jag shoppat? Nu när jag har pengar... Igår satt jag och kollade vad jag ville ha. Porslin (jag slängde i stort sätt allt när jag flyttade), hylla till badrummet, gardiner.. Lite smått och gott.

Mer kaffe nu.

Och just det! Jag ser solen...

En avvänjning som en annan...

Hungrig.
Bara för att jag bestämt mig för att börja om. Att det inte får fortsätta så här, för då måste jag vara med i "Du är vad du äter" till slut.
Nu är det slut på småätande, stora portioner och sötsaker på vardagar.
Så därför är jag hungrig. Det är som en reflex. Men jag vet att det går över, det är värst de första dagarna.
Tyvärr är det inte ens något bra på tv för att distrahera mig. jag skulle kunna gå ut och gå, men är inte säker på att febern släppt. Inga streptokocker, sa dock den fjunige underläkaren, som körde ner en trätops i halsen på mig så kräkreflexerna aktiverades.
Mobila bredbandet är segt som aldrig förr, så att streama nåt känns inte heller aktuellt.
Kanske skulle lägga mig och läsa ut den där nya boken av Anna Gavalda, som jag äntligen, sent omsider, kommit in i. Fast.. Nä..

Roa mig! Please...

Hemma

Sjuk.
Ont i halsen. Feber. Elände.
Ångest för att jag lämnar min kollega i sticket. Fast det gick över när hon ringde och berättade att det var lugnt, med stora bokstäver, idag.

Läkartid kl 11, halsprover. Jag har ju ändå varit dålig i över två veckor nu, så risken finns väl att det är nåt envisare än en vanlig förkylning. Jag vill ju gärna bli frisk nu. Komma igång. Träna, både rösten och kroppen.

Och det snöar...