Det går undan!

Men hörni, livet går ju så fort nu i december!
Har precis avslutat två dagar fulla med sång och härligheter, och till och med ganska mycket sömn, eftersom vi försov oss imorse. Till halvelva. 12 minuter över elva skulle jag åka pendeltåg, så J fixade tonfiskmacka och kaffe i termosmugg, medan jag ockuperade toaletten för att ta på mig showansiktet. Jag hann, men vår mysmorgon försvann.

Jag har förstått att det undras över min inställning till barn, i och med att det nu inte blir några. Det är helt ok med mig. Jag har aldrig tyckt att syftet med mitt liv skulle vara att få barn, jag har snarare alltid tyckt att jag inte är vuxen nog att skaffa det.. Visst, hade jag träffat någon när jag var i "rätt" ålder, så kanske det hade blivit, men nu blev det inte så. Barn är ju inte heller nån garanti, man kan bli osams, barnet kan bli sjukt eller till och med dö, hamna i dåligheter.. Alltså jag skulle ju vara konstant orolig och nojig! Samtidigt som det säkert hade varit urhärligt också. Men men, det blev inte så och jag är ok med det.

Nu ska jag sänka ner min trötta kropp i ett varmt bad. Imorgon är det Lucia och julbord med jobbet. Snart jullov.