oklick

Ni vet när en sitter där och bara inte har något att säga personen som sitter mittemot. Tankarna snurrar förtvivlat efter något att prata om, men allt som en kommer på har redan sagts.
Så var dejten igår. Det oklickade å det grövsta.
Han var tråkig. Våra samtal stannade av hela tiden, det gick liksom inte att komma vidare, djupare. Jag säger inte att det var hans fel, it takes two to tango, men det fanns verkligen ingen kemi. Synd. jag börjar misströsta igen. Finns det överhuvudtaget nån jag kan bli kär i därute?

I vilket fall. Idag vaknade jag med halsont, valde att lyssna på det och stanna i soffan med glass och tv-serier hela dagen. Inte så bra för midjemåttet, men halsen och själen behövde det. Jag springer imorrn.