Jobbar hemma idag, för att kunna vara ledig imorgon.
Hittills har jag sovit till åtta, ätit frukost, klätt på mig (bekväma hemmakläder), kollat nyhetsmorgon, läst bloggar, spelat hjärndöda spel på facebook och druckit tre koppar kaffe. Och nu bloggar jag.
Detta är alltså en påminnelse om varför jag INTE ska/kan bli en sån som jobbar hemma speciellt ofta. Prokrastinera mera, ni vet..
Nu är det inte så mycket jag egentligen behöver få gjort idag, även om det är saker som faktiskt måste göras just idag (därav jobba på röd dag ist för imorgon), jag kommer att hinna göra dem även om jag startar nu efter lunch, men de ska ju likväl göras. Tänk om jag kunde vara en sån som gör på en gång och sen kan slappna av..? Men nej. Jaja, snart börjar jag.
Annars då?
Jag orkar inte skriva så ofta nu, trots att jag kanske skulle behöva. Jag vet ju att jag mår bättre när jag får ur mig saker. Det är mycket på jobbet nu. Jag har ju egentligen typ två tjänster, fast bara regelbunden tid för den ena, vilket skapar ständig stress. Sådär så att när jag får tid för det andra är det svårt att prioritera, typ som idag. Nu vet jag varför jag gör detta, det är en del av en plan, och redan efter sommaren kommer det att bli bättre och jag kommer att få mera tid. Sen hoppas jag ju att karriären ska ta lite fart också, utsikter finns, men inget är självklart.
Det här gör ju inte bara att jag skriver mindre, jag orkar inte riktigt ta tag i mitt kärleksliv heller. För att inte tala om att det är markant svårare att få napp, i alla fall på dejtingsidorna, nu när jag tagit klivet över till the big FourO.
Fast jag vill. Fan vad jag vill! Vill vara i ett sammanhang, i ett team. Så är det, jag kräver inte bara ett förhållande, jag kräver dessutom ett sunt och vettigt förhållande! Ett där man backar varann.
Ni hör ju.
Så vad gör jag åt det då, mitt i all jobbstress?
Lite hoppas jag på att nån ska hitta mig, fast det har jag ju testat nu i x antal år och det har inte riktigt funkat då.. Så jag hänger på den vettigaste, fast rätt sega, sidan, mailar lite och har väl nånstans lyckats halvboka två dejter nästa vecka. Läste på min senaste bloggförälskelse Singelbloggen att en måste gå på tio dejter för att ha chansen att hitta en vettig. Tröttsamt, men ganska rimligt..
Låt oss ändå hoppas att i alla fall någon av dessa två dejter är roligare än den senaste!
(Och nej, jag tar fan inte på mig hundhuvudet här. Han var tråkig, inte jag. Orkar inte lägga skuld på mig själv mer, är expert på att göra det; "Jag var väl inte heller så rolig, it takes two to tango, etc" Jag vet att jag är social och funkar med de allra flesta, men vad gör man när alla samtalsämnen bara dör?)
Nähä, jobba lite då...
4 kommentarer:
KRAM! Jag förstår dej precis! Jag la ner dejtingsajten för ett tag nu för att det blir så slentrianmässigt av det hela. Orkar liksom inte, men VILL ändå träffa någon.Och har också "testat allt" i alla och många år.... :( Och nej, det är fan inget fel på oss. KRAM
Kram tillbaka!
Och grejen är.. Är så trött på nätet, men om jag inte håller den möjligheten öppet så finns det liksom.. ingenting! Vet fan inte hur man raggar på krogen längre (pga går aldrig ut) och är inte i sammanhang där jag träffar nya spännande killar.. :/
Åh vad fint sagt av dig!! Nu har du gjort min dag! Och det behövdes verkligen, kan jag säga! Suck, detta förbaskade nätdejtande... Men vi måste kämpa på! Peppa varandra! För någon gång kanske fullträffen kommer. Jisses, vad jag hoppas att det är så...
Bara sanningen! :)
Ja, vi får peppa varann, för fasen vad trött man blir på skiten ibland... Samtidigt går det ju inte att sluta hoppas! :)
Skicka en kommentar