springning och den där jäkla kärleken

Andra turen den här veckan och den här gången sprang jag faktiskt nästan hela sträckan, 4 kilometer. Tre av dem, i alla fall. Det var jobbigt och nu har jag ont i höften, men smärtan är temporär. Jag får ont i början, det går över. Även fast det var jobbigt, så var det faktiskt inte så jobbigt som man skulle kunna tro. Jag kommer snabbare in i löpsteget också numer, lyckades till och med lyfta fötterna lite sista kilometern.
Nu är det en månad tills tävlingarna, för vi har ju bestämt oss för att tävla nu. Så länge ska jag väl lyckas hålla både mat och träning, om inte nån trist förkylning kommer emellan. Klart jag ska fortsätta sen också, forty and fit, you know, men det känns lite lättare med etapper.

Jag har en eremithelg. Behöver såna efter helger som förra veckan. Fast egentligen är det inte alls eremit, för jag har skypat med A idag och sen kom M förbi en sväng och drack te. M, ja. Den där tjejen han varit kär i, i tusen år, har äntligen lämnat sin snubbe och kommit på att hon är kär i M. Jaha, men grattis. Alltså, jag är glad för hans skull, men jag blir så jäkla avundsjuk. Avundsjuk och lite förbannad över att hon, som uppfört sig som ett praktsvin (från mitt håll sett), ska få sitt lyckliga slut. Och här sitter jag liksom. Ensam och bitter. Så jävla surt.
Och jo, jag hade kunnat vara på dejt just nu. Hade väl egentligen bokat in det, men.. Alltså, jag har inte så roligt med honom. Han är inte så rolig och jag vill ha roligt. Visst, han är trevlig, vi har trevligt, men vi skrattar inte. Jag vill skratta. Sen tänder jag inte direkt på honom heller. Inte för att han är ful eller oattraktiv, gnistan finns liksom bara inte. Jag tror faktiskt inte ens att det är försvar. Jag tror bara att det inte är han som är the one. Så jag ska väl säga det, eller alltså, att vi inte kanske ska fortsätta träffas. Jag tycker ändå det är sjysstast, för han verkar gilla mig. Nästan mer, ju svalare jag blir, så typiskt. "Måste du det, det är ju inte som att ni är ihop" säger M. Men jag tror jag hade velat veta, eller jag vet att jag hade det. Så man kan lägga energin nån annanstans.
Jag vill mer än bara ha trevligt. Behöver inte vara den snyggaste, mest lyckade killen, men han måste ha det. Jag måste svepas med, bli besatt. Sen får jag jobba med att handskas med besattheten, för den mår jag inte heller bra av, men jag fixar inte det här som bara är trevligt. Dumt, men så är det.
Hursomhelst är jag väldigt glad att vi aldrig hade sex där senast, M och jag. Inte för att jag på något sätt är kär i honom, eller skulle blivit det om vi hade legat, men ändå. Livet är tillräckligt snurrigt ändå.

Och så loggar jag in på sajten igen, för att se om nån, händelsevis han med det, kanske har kikat in på min profil, trots att jag sällan är online numer och dessutom inte syns när jag är det, men nej.