ord, ord, ord

Mitt skrivande gör mig frustrerad!
Eller snarare, avsaknaden av skrivande. Jag tänker en massa, men jag har inte riktigt ro att sätta mig och skriva ner det. När jag väl gör det kommer orden ut och är platta. Meningsbyggnaden är klumpig, jag får inte fram det jag riktigt syftar på, det är tråkigt, tråkigt, tråkigt!
Hur kommer jag ur det här? För jag vill inte sluta skriva. Det är en ventil, ett sätt att kräkas ur mig alla knäppa tankar som snurrar därinne. Fast det gör jag ju inte nu. Vräker ur mig, alltså. Försöker jag hålla uppe en fasad? Vill jag vara intressantare och mer spännande än jag är? Är det därför jag inte får ur mig nåt nu? För sanningen är, jag är extremt ospännande just nu. Jag dejtar inte. Går inte ut så ofta. Orkar knappt göra något på vardagskvällar. Jag jobbar, tränar, sover, försöker tänka på maten (går sådär, damn you semla!).. Jag vet inte. Kanske är det det, att jag känner mig tråkig och därför inte orkar sätta mig vid tangenterna. Det blir ju så jobbigt då, att försöka tänka ut nåt smart och kvickt. Samlade tankar. Har jag ens några? Inte just nu ialla fall, för huvudet är full med snor. Säg aldrig aldrig orden "det var längesen jag var riktigt förkyld" till din chef. Dagen efter vaknade jag med täppt näsa och en vecka senare, still going strong! Idag känner jag mig sjukare än nånsin, kanske för att det är första dagen jag är hemma och verkligen låter förkylningsjäveln blomma ut.

Ska jag byta blogg? Flytta? Börja på ny kula? Det kanske hjälper mig att komma ur skrivkoman. Hitta ett nytt uttryckssätt?

Jag har gått upp typ ett kilo. Inte så farligt kanske, jag har ju trots allt gått ner tre, men ändå. Jävla semmeltider. Jävla dåliga karaktär. Jävla förkylning som gör att jag inte kan gå till gymmet och svettas bort semmelgrädde och mandelmassa. Börjar bli sugen på att dejta lite igen, men känner mig för tjock. Jag vet, det är löjligt. Jag är inte fet, jag har några pluskilo som ska bort och jag kan ju för fasen se till att få bort dem samtidigt som jag dejtar. Och om jag skulle träffa nån som då inte vill ha mig för att jag är lite fluffig, ja då var han väl inte rätt och yada yada yada. Men det handlar om självförtroende, det förstår ni säkert. Jag vill känna mig snygg när jag dejtar. Eller vadå, jag vill känna mig snygg, punkt.

Kanske är det här rätt sätt. Bara babbla ur mig. Skita i att få det intressant eller skrivet på nåt snyggt sätt, bara vräka. Stapla ord.

Jag vill verkligen träffa nån nu. Vill vara ett sammanhang. Varför är det så svårt för vissa (mig!) när andra bara trillar in i förhållande efter förhållande? Jaja, jag fattar. Det är mig det beror på. Fan, jag önskar att jag var sådär att jag kunde bli förälskad i allt och alla, att en förälskelse inte var så farlig och stor och världsomvälvande. Men jag är så jäkla borderline när det kommer till sånt. Antingen blir jag inte kär, förälskad, whatever, och då måste jag avsluta det snabbt som satan, annars får jag ont i magen. Det händer ju oftast, då. Om jag däremot blir intresserad, vilket jag för övrigt vet nästan på en gång, då blir jag besatt istället. Ingen kaninkokerska, inte så, men jag har svårt att släppa tankarna på föremålet för mina känslor. Vad gör han, vad tycker han om mig, varför messar han inte, vad menade han med det där.. Åh, jag blir trött på mig själv bara jag skriver det. Sen hänger det kvar så länge också. Jag menar, han i somras. Jag tänker fortfarande på honom ibland. Det blev ju inte ens nåt på riktigt, så ni förstår ju. Okej, det kan ju handla om att jag inte träffat nån sen dess, som jag kunnat tänka på istället, men ändå. Lite är det väl för att han dumpade mig och inte tvärtom. Jag har svårt för att bli dumpad.

Förkylningen måste försvinna nu, jag behöver träna. Träningen är bra, snurrar upp alla långa tankevindlingar som snurrat ihop sig därinne. Eller tillåter mig att inte tänka alls. Det är också bra ibland.

tvärtemot

I vanliga fall vet jag hur mina förkylningar brukar te sig.
Ont i halsen, som övergår i upphostande av diverse mindre trevliga partiklar och så avslutas det hela med att näsan börjar rinna.
Den här gången har det varit nästan exakt tvärtom, så jag har ingen aning om vart det ska ta vägen. Det börjar närma sig en vecka nu. Jag har jobbat i veckan, för att jag varit tvungen att göra ett specialuppdrag, men idag gick jag hem efter ett förmiddagsmöte. Imorgon stannar jag hemma.

Idag, om en månad, fyller jag 40. Helt galet.

Förkylt, men ändå liksom jävla bra

En bra jävla helg har det varit hittills.
Igår, trotsade galen tröttma och aw:ade med soulmusik och en medelålder på 45. Härligt att få känna sig yngst på stället.. Det var roligt, bra musik, men kanske lite för trött och på väg att bli förkyld. Vi var nöjda redan vid 22.
Vaknade tidigt pga utbruten förkylning, men slumrade till nio. Slappmorgon framför tv:n, men sen blev det en dryg timmes promenad med M till stora köpcentrumet.
Nu ikväll har jag fått storstryk i bowling och ätit chili. Födelsedagsfirande av en ganska ny vän, jag blev väldigt glad när jag blev inbjuden. Trevliga människor, riktigt bra kväll trots förlusten.
Näsan rinner och bihålorna korkas igen. Kanske bokar jag av bodypumpen imorrn, men fika med lillkusinen ska det bli i alla fall.

gonatt

Sådär trött.
Fortsätter det såhär kommer jag att bli tokfull på ett glas vin imorrn, av ren trötthet. Å andra sidan blir det ju en billig kväll, isåfall.
Jag ska dansa imorrn, vrickad fotjävel eller ej. Min kropp behöver dansa. Men nu behöver den sova. Det blir så när det är mycket att läsa, tänka på, hålla koll på, you name it. Ligger back nåt så överjävligt på sömnkontot.

Frustration och saknad

Tydligen är måndagar numera den dagen då jag ska bli sjukt frustrerad på min chef. Idag höll det sig ända fram till slutet på kvällsmötet, men då blev jag riktigt frustrerad. Delegera för fan inte ut nåt som du ändå har bestämt hur du vill att det ska göras! Ge inte mig en uppgift för att sen bitchslappa mig verbalt när jag inte utför den som du skulle gjort. Jag var inte ensam om frustrationen, det känns skönt, men får det inte att gå över.
Jag vill prata med min bror. Vi pratade om sånt här. Jag saknar inte lika desperat längre, inte lika omedelbart och naket, men jag saknar. Såna här dagar blir det så extremt tydligt hur mycket jag saknar.

Men det går inte. Så jag läser lite bloggar. Lyssnar på bra musik, äter något och det går över, litegrann. Frustrationen.
Men inte saknaden.

summering av helgen vecka 7

Söndag. Summerar helgen.
Träning och vin i fredags. Note to self; drick inte vin direkt efter ett hårt spinningpass med bara en smoothie i magen. Eller okej, drick vin, men se till att du har råd att äta nåt mer. Eller drick bara ett glas vin, inte tre.
Skönt var det i alla fall, att sitta och småsurra med vänjagintesettpålänge och bli lite lurig.

Vaknar lite lätt bakis på lördagen med bortdomnad hand, alltid när jag druckit. Väcker handen och mig själv med bananpannkaka. Kollar ikapp tv-serier, tvättar och hamnar i koma. Är egentligen bjuden på fest, men orkar inte ta mig ut i skitvädret och får lite ångest över att jag återigen missar ett tillfälle att vara social. Dock, jag var ute dagen innan och gick lite spontant på en konsert i torsdags, så helt eremitlik har jag inte blivit. Blir lite besviken på M, för att han inte vill hänga, särskilt som han dissat mig för en dejt kvällen innan. Blir lite trött på mig själv för att jag blir besviken. Bestämmer mig för att skita i det och har en ganska skön kväll själv. Äter semla och skiter i det med. Nya tag på söndagen.

Söndag, dagen idag, med rep och bodypump. Förmiddagsrep på tre, riktigt produktivt när vi väl sätter igång. Drar över dock, så jag blir sen till träningen. Får, tillsammans med några andra eftersläntrare, pikar av instruktören, blir förbannad, vilket kanske är bra för träningen. Sen går det över. Ringer M, som ringt och messat innan, men han är på väg till en annan kompis "för du svarade ju inte". Fast jag sa ju att jag skulle repa. Och träna. Som tur är är han inte min pojkvän, så jag kan även idag skita i att bli besviken eller irriterad. Fast jag blir påverkad och det stör mig. Behöver umgås lite med andra, eller kanske snarare börja dejta igen, vi har nog hängt lite för mycket på sistone. Blir nästan lite avis på "nya kompisen", fast jag egentligen vet att det inte påverkar vår relation eller vad vi har. Och mer än vad vi har vill jag ju inte ha. Men trots allt är han den av manligt kön jag träffar allra mest och är allra närmast och jag antar att det sätter sina spår trots avsaknad av kärlekskänslor... Går hem, lagar mat, badar, kollar en föreläsning på nätet och gör mig allmänt duktig.

Imorrn, ny vecka. Välkommen.

men det blev ju helt ok

Det blev inte så farligt. Inte alls, faktiskt. Vi hade en bra och produktiv dag och jag blev bjuden på lunch.
Annars jobbar jag. Repade lite igår, men nu är det bara jobb jobb resten av veckan. Har för många uppdrag och för lite tid och saker som helst skulle varit färdiga i förra veckan.
Hoppas på utgång på fredag, för jag känner inte alls för att sitta hemma och uggla och tycka synd om mig själv. Förra alla hjärtans hade jag en dejt, minns jag. Bio. Jag visste egentligen redan att jag inte var intresserad, men han var ju bra, på pappret.

Nej, måste packa träningsväskan och gå och lägga mig. Ska vara på jobbet två timmar tidigare imorrn, så jag hinner få något gjort.

pissiga dagar och självförbättring

Min chef verkade ha bestämt sig. Idag skulle hon tala om allt jag gjorde fel, missade och var dålig på. Kul start på veckan, verkligen. Jag tappade det lite, inte inför henne, men inför mina närmaste kollegor, som genast talade om för mig hur bra jag är. Bra kollegor.
Sen blev faktiskt dagen bara bättre. Det bästa var att avsluta den på gymet, med ett riktigt roligt pulsspinningpass. Roligt och jobbigt. Jag tog ut mig helt, vilket var precis vad jag behövde.

Jag har ett projekt. Eller, ett sätt att förändras. Jag pratar med folk. Vem som helst. På gymmet, till exempel. Jag tänker att om jag vänjer mig vid att prata med vemsomhelst, så blir det lättare att ta kontakt med folk (läs killar) utan alla knäppa automatiska tankar där jag sågar mig själv. Nu låter det som att jag är en social misär, så illa är det inte. Men jag tänker alldeles för lätt ner mig själv innan jag ens försökt, istället för att bara köra. Så nu kör jag. Ska prata med nån jag inte känner varje dag.

Igår fick jag min första 40-årspresent. Lite tidigt, men ibland måste man bara passa på. En fantastisk teakhylla med mörka gavlar. Den sväljer inte lika mycket som expedit, men jag är kär. Sen blev det en orgie i inredningsbutiker med M och vi förundrades över alla tavlor med visdomsord som säljs. M fick feeling och började inreda mitt sovrum i lila och guld. "Det gör vi i sommar, jag kan ju inte göra det hos mig, men du är tjej, du kan ha så" Han är rätt fri från konventioner M, men inte så fri tydligen.
Idag fick jag min andra 40-årspresent. Kom hem till ett hem som doftade citron, men så impad är jag inte. Helt ok för en test såhär, kanske till och med en storstädning längre fram i vår, men annars.. Lite för slarvigt, lite för mycket missar. Typ ovanpå badrumsskåpet, sånt. En sån här städning kan jag göra på mindre än fyra timmar, särskilt nu när mycket är rensat. Men det luktar ju gott och ugnen är ren.

Imorrn ska jag iväg på en grej hela dagen. Tillsammans med min chef. Oh the joy.

den där sköna känslan

Fredag.
Jobbat, tränat. Jag hade inte lust att träna, så nu känner jag mig sådär äckligt nöjd. Pulsspinning, fy satan vad jobbigt det är. Ok att komma upp i puls, men att hålla den..
Jag har även lagat nyttig chili con carne, tittat på På Spåret och nu tittar jag på en vansinnigt dålig film om nån amerikanska som åker till sin syster i Paris. Systern blir lämnad av sin man, som inte kan förstå hur hon inte kan förstå, samtidigt som amerikanskan knullar runt med fransmän i olika åldrar. Gifta som ogifta. En väldigt dålig film, som totalt cementerar fördomar om både amerikaner och fransmän. Jag skulle tro att den försöker vara charmigt ironisk, men nej.

Nu börjar jag bli sådär behagligt fredagstrött. Det är skönt att vara hemma, men det smyger sig på. Lusten att göra saker, att träffa folk. Män. Det är bra. Jag gillar det. Tänker inte stressa fram det, men tänker inte heller sitta hemma speciellt många fler helger.

Hoppas ni har det härligt, vad ni än gör..

som vanligt

Jag uppdaterar dåligt, men det händer ju liksom inget. Samma saker varje dag. Jobb, träning, matkoll.. Idag hade jag gått ner drygt ett kilo till, fast det var ju plus minus noll förra veckan, så det är väl ca ett halvkilo i veckan i totalen. Lite långsammare än jag skulle vilja, men fullt förståeligt, med tanke på hur verkligheten ser ut.
En bild på facebook tar sig igenom alla försvar. En vän som kämpar mot cancer. Ingen läskig eller otäck bild alls, hon är bara så fin och jag blir så förbannad. Hon kommer klara det, det är bara så, annars finns ingen rättvisa nånstans i världen. Fast det finns det ju inte, det vet jag ju redan.

Annars börjar jag bli dejtingsugen. Träffa nya människor, kanske få känna lite pirr.. Men jag väntar. Inte än, snart, men inte än.

Jag är nöjd. För nu.

Helgen.
AW i fredags, tidig hemgång, men röttvin, skratt och en känsla av att känna någon annan lite bättre nu. Lite senare På spåret och groggar hos M. Lugn lördag. Förmiddag seg som sirap, på kvällen tvättmiddag. Alltså, att bjuda någon på middag medan man har tvättstuga. Strålande koncept. Bara därför fick jag undanplockat och snabbstädat. Möjlighet att gå ut på kvällen, men backade. Inte bra. Måste, nej, vill säga ja till sånt. Nästa gång. Idag; träning, köttbullelunch med pappan, nedladdning av litteratur till skolan, sen middag och snart sängen.