Jag vet. Det är mycket J just nu. men det är ju liksom det som är det stora, annorlunda, i mitt liv.
Det är nästan lite skrämmande hur snabbt det går att vänja sig vid en annan människa. Att vänja sig vid att vara med en annan människa, att vara det där sammanhanget jag längtat efter. Att jag inte ens känner nån rädsla över tanken att flytta ihop, utan snarare vill att det ska ske ganska snabbt, trots alla hans grejer som inte riktigt passar in i min inredningsstil. Det enda jag känner rädsla för är att det ska bli vardag och tråkigt, sådär som det blev förra gången. Men. Det är tio år sen. Jag är en annan människa nu och jag är definitivt tillsammans med en annan människa.
Nu ska jag gå och sova, eftersom förkylningen smyger sig på.
3 kommentarer:
Det är ju lätt att "titta på" och tänka att det går fort liksom. En annan sak att vara mitt uppe i det och känna som man gör. Ibland är det rätt bara.
Det är ju det! Varför vänta? Det är väl inte säkert att det är mer rätt om ett halvår?
Nej, precis! Det enda jag har varit försiktig med själv är att ekonomiskt blanda ihop mig med någon. Nu är det ju annorlunda med Felix, vi tjänar ungefär lika mycket, lägger pengar på samma saker och är snåla med samma saker, så jag känner mig inte "rädd". Men har undersökt alla möjliga saker, samboavtal tex. För att inte stå där snopet sen liksom. MAN VET ALDRIG osv.
Skicka en kommentar