Repa, jobba, ha huvudet fullt av allt möjligt hela tiden..
Nånstans tar det ju stopp för mig och efter förra veckan gjorde det precis det. Kroppen bestämde sig för att säga ifrån och nu sitter jag här med en förkylning.
Alltså, jag vet ju det där. Att jag inte kan köra 110% i flera veckor, att det straffar sig. Att jag måste ha tid för återhämtning och att det inte räcker med bara en dag.
Så nu sitter jag här med väsande luftrör.
Annars är allt... Tja, ganska lugnt. Jag har ju bestämt mig för att ta det väldigt lugnt på dejtfronten innan Hawaii. Messar lite med killen jag var ute med senast, men jag vet inte. Eller jo, jag vet. Jag är inte intresserad, inte egentligen. Han har barn och bor långt utanför stan och visst, det betyder ingenting om man är kär, men det är jag inte. Men det är trevligt med sms och jag har inte lovat nåt jag inte kan hålla.
Just nu är jag rent allmänt osocial, det har att göra med den där återhämtningen. Orkar inte med fler intryck. M konstaterade idag att vi ses för sällan numer och jag kunde bara hålla med. Han har ju sitt, med renovering och dejtande och jag har mitt. Vi sågs en stund på konserten i fredags i alla fall, alltid nåt.
Det känns mycket märkligt att jag kommer att vara på Hawaii om två veckor. Eller snarare på ett flygplan. Jag har nog ca 10 timmars resa kvar vid det här laget. Overkligt, men härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar