Att få höra att man är engagerad, bra på det man gör, snabblärd och snabbtänkt, samt uppskattad av många, hör ju kanske inte till vardagligheterna på jobbet. Det fick jag i alla fall höra, i torsdags, på lönesamtalet. Sen var det ju det vanliga pratet om att det knappt finns några pengar att fördela, så är det ju alltid i min bransch. Det ska sparas. Herregud, barn och ungdomar är väl inget att satsa på?
Hursomhelst berättade min chef att hon har en minuslista, en plusminusnoll-lista och en plus-lista. Ingen får naturligtvis minus, det är mer för att hon ska reda ut begreppen för sig själv när hon sätter lönerna. Få personer hamnar på plus, men jag är en av dem. Sa hon. Känns ju skönt, med tanke på att jag känt mig otillräcklig precis överallt den senaste tiden.
Men nu åker jag snart, hörni. Vita stränder, palmer och paraplydrinkar. Och rep, tävlingar och stora sammanhang, men på något sätt är det annat när det är på Hawaii. Inbillar jag mig. Inte stress på samma sätt, mer mañana och hang loose.
Jag är så HSP'ig nu att det inte är klokt förresten. Nej inte hispig. HSP'ig. Jag känner in precis allt. Gråter flera gånger om dagen. Har inget filter alls. Det är intressant, för jag börjar lära mig lite om hur jag funkar nu. Och när det blir så här, hög påfrestning under en lång period, då accelererar det.
Därav de få inläggen just nu. Jag orkar helt enkelt inte formulera mig.
I'll be back...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar