Fly away

Äh, nu skiter jag i stormar, gråa moln och rusk, jag drar till Hawaii istället!

positiv kritik är bra kritik

Att få höra att man är engagerad, bra på det man gör, snabblärd och snabbtänkt, samt uppskattad av många, hör ju kanske inte till vardagligheterna på jobbet. Det fick jag i alla fall höra, i torsdags, på lönesamtalet. Sen var det ju det vanliga pratet om att det knappt finns några pengar att fördela, så är det ju alltid i min bransch. Det ska sparas. Herregud, barn och ungdomar är väl inget att satsa på?
Hursomhelst berättade min chef att hon har en minuslista, en plusminusnoll-lista och en plus-lista. Ingen får naturligtvis minus, det är mer för att hon ska reda ut begreppen för sig själv när hon sätter lönerna. Få personer hamnar på plus, men jag är en av dem. Sa hon. Känns ju skönt, med tanke på att jag känt mig otillräcklig precis överallt den senaste tiden.

Men nu åker jag snart, hörni. Vita stränder, palmer och paraplydrinkar. Och rep, tävlingar och stora sammanhang, men på något sätt är det annat när det är på Hawaii. Inbillar jag mig. Inte stress på samma sätt, mer mañana och hang loose.

Jag är så HSP'ig nu att det inte är klokt förresten. Nej inte hispig. HSP'ig. Jag känner in precis allt. Gråter flera gånger om dagen. Har inget filter alls. Det är intressant, för jag börjar lära mig lite om hur jag funkar nu. Och när det blir så här, hög påfrestning under en lång period, då accelererar det.
Därav de få inläggen just nu. Jag orkar helt enkelt inte formulera mig.

I'll be back...

same procedur as last time..

Massor att göra, många bollar i luften, tusen järn i elden...
Kärt barn har många namn, men stress är det lika fullt. När jag stressar blir jag sjuk. Det är som att kroppen bara pallar tills en viss gräns, sen ger den upp och låter diverse bakterier ta över. Den här gången var det en förkylning.
Jag är jättetrött på att inte orka. Jag är jättetrött på att få karensdagar, jag är jättetrött på att vara borta från jobbet. Jag är jättetrött på ångesten det medför, att jag känner mig dålig, svag, inte good enough.

Fast jag vet ju. Jag har fel jobb. Stressigt och utsatt för smitta.
Frågan är bara.. Kan jag nåt annat? Vad kan jag då? Vad skulle jag kunna göra istället?

Vad tror ni?

kontrollfreak, not so much?

Jag har bestämt frisyr för semifinalen!
Det är svårt att förklara vilken lättnad det är att veta vad jag ska göra med håret, särskilt eftersom vi tävlar så tidigt. Jag är inte en typ A-människa. Ska jag göra en frisyr på morgonen måste den vara enkel. Så det blir en enkel 50-talsfrilla med tre "bullar" i luggen och en sned hästsvans som jag formar till med plattången. Enkelt och snyggt.

Jag börjar få lite koll nu, det känns skönt. Det har känts så overkligt, jag har liksom inte fått in i huvudet att vi faktiskt ska göra den här resan. Måste vara därför jag inte är mitt vanliga kontrollfreakiga jag. Nu ska jag bara kolla flygtiderna. Och vad hotellet kostar. Lite sånt. Detaljer...

tid för återhämtning

Repa, jobba, ha huvudet fullt av allt möjligt hela tiden..
Nånstans tar det ju stopp för mig och efter förra veckan gjorde det precis det. Kroppen bestämde sig för att säga ifrån och nu sitter jag här med en förkylning.
Alltså, jag vet ju det där. Att jag inte kan köra 110% i flera veckor, att det straffar sig. Att jag måste ha tid för återhämtning och att det inte räcker med bara en dag.
Så nu sitter jag här med väsande luftrör.

Annars är allt... Tja, ganska lugnt. Jag har ju bestämt mig för att ta det väldigt lugnt på dejtfronten innan Hawaii. Messar lite med killen jag var ute med senast, men jag vet inte. Eller jo, jag vet. Jag är inte intresserad, inte egentligen. Han har barn och bor långt utanför stan och visst, det betyder ingenting om man är kär, men det är jag inte. Men det är trevligt med sms och jag har inte lovat nåt jag inte kan hålla.
Just nu är jag rent allmänt osocial, det har att göra med den där återhämtningen. Orkar inte med fler intryck. M konstaterade idag att vi ses för sällan numer och jag kunde bara hålla med. Han har ju sitt, med renovering och dejtande och jag har mitt. Vi sågs en stund på konserten i fredags i alla fall, alltid nåt.

Det känns mycket märkligt att jag kommer att vara på Hawaii om två veckor. Eller snarare på ett flygplan. Jag har nog ca 10 timmars resa kvar vid det här laget. Overkligt, men härligt.

Nu är jag lite trött

Konserten över.
Så lyckat, så skönt.
Det är tur att vi är luttrade och vana vid att inte ha nån förberedelsetid, fast nån gång vore det kul att vara väl förberedd..
I vilket fall gick det bra och ännu en milstolpe är avverkad på vägen till Hawaii..

det kunde varit kul

Men det blev ingen bio igår.
Jag hinner inte. Orkar inte.
Han förstod. Blev besviken, såklart, men förstod.
Och ja, vad ska han göra?
Jag borde packa kläder idag, men jag orkar inte. Har knäckt till höften så jag knappt kan gå, hur vet jag inte. Tog just en värktablett och hoppas att det hjälper.
Just nu längtar jag jättemycket till söndag. Göra-ingenting-dag.

Annars är det ok.

orken räcker inte till allt, nåt måste ta lite stryk

Och just nu är det bloggen.
Vansinnig helg. Vansinnig vecka.
Fast kul, på många sätt. Ingen tid för bloggande dock. Ingen ork att formulera ord, meningar. Det gäller att hushålla med energierna..
Hushålla med energier och att titta så där lagom långt fram, så kollen finns där utan att stressnivån går upp.
Det går ganska bra. Jag fuskar lite.
Lite hjälper det att jag lade mig före 22 söndag, måndag och tisdag.

Den här lördagen var efterlängtad, inte minst för att jag äntligen skulle få vakna utan väckarklocka. Naturligtvis vaknade jag strax efter åtta och kunde inte somna om. Jag hade drömt en sån där typisk stressdröm, att jag glömmer saker, kommer försent, missar grejer.. Det är som att stressen kommer ut där nu. Lite resfeber också, kanske.
Nåväl, även om jag vaknade tidigt så har jag en helt oplanerad lördag framför mig. Lite tvätt, lite komma-ikapp-med-inspelade-tvprogram, lite städ, lite jogg...

Min storebror by choice fyllde år igår och vi pratade när han var på väg hem från jobbet. Vad händer? frågar han och jag inser att jag... Tja. Jobbar och sjunger. Roligare än så är det inte just nu.
Jo, lite dejtar jag också. Var det nån som ärligt trodde att jag skulle låta bli innan Hawaii? Om inte annat behöver jag bekräftelsen, men han är riktigt mysig så långt. Vilket i och för sig bara är en dejt och ett otal sms. Bio på måndag. Vi får se. Han bor på fel sida av stan och har barn, men är konstnärlig och kul att prata med.

Så är det, livet just nu.