tisdag 9 oktober 2012

Men tänk dig för, mänska!

Direkt när jag säger det så inser jag att det ju inte är så smart. Sant, absolut, men inte smart.
Jo, jag vill jobba minst 80%. Jo, jag kommer att ha svårt att klara mig på 50%. Nej, jag har egentligen ingen lust att ha två 50% jobb, fast jag kanske sa i våras att det nog skulle kunna funka. Jo, jag kommer bli tvungen att söka andra jobb om jag inte får fler timmar här.

Men ibland måste jag komma ihåg att chefen inte är min kompis. Inte på det sättet.
Det där med att tänka innan man pratar har aldrig riktigt varit min grej.
Visst löser det väl sig, det kommer det göra. På ett eller annat sätt. Det är inte den här chefen som avgör min arbetstid heller.
Fast lite snurrar det i huvudet, dock. Och i magen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Känner igen det där med att inte tänka till innan käften glappar...Blir fragmentariskt bättre med åren, men bakslagen kommer ofta..

Hoppas det löser sig med mer procent.

Antoinette sa...

att man inte lär sig... :/
Ja, hoppas jag med. Vill inte alls söka nytt jobb egentligen.