Som en filt lägger det sig över hela mitt liv, mörkret. Hösten. Regnet, allt man måste, allt man ska, allt man vill. Inte bara dåligt, mysiga stunder med tända ljus och varma filtar. Nystarter, en lust att förändra. Baksidan, ensamma stunder med nån slags övergiven känsla.
Lite av allt, det här med mörker och höst. Men framförallt trötthet, ett sömnbehov och ett återhämtningsbehov som blir större och större. Samtidigt som det inte hjälper med bara vila och återhämtning, det måste hända saker också. Träna är viktigt, men har bortprioriterats och nu är det svårt. Komma igång är svårt och det blir att jag tänker "Sen. När jag kommer hem", fast jag borde tänka "Nu! Nu kör vi!"
För om en vecka åker jag. Går in i en tiodagars bubbla av kvinnor, musik, glädje och konkurrens. Det kommer bli jobbigt, pressande, roligt, uttröttande, nyskapande och alldeles alldeles underbart...
Och sen. Jag har fått en fristad. Eller kanske egentligen inte jag, men jag har tillgång till den. Ett annat land, sol och värme, bara en flygbiljett iväg. Nästan när jag vill. Vilken frihet!
Jag längtar redan.
2 kommentarer:
Har saknat dig på bloggen.
All träning räknas, gör några benböj framför spisen när vattnet kokar upp. känns bra.
Så spännande, är det den 24??
Kram!
Tack!
Ja, det är bara det där med att göra det. Ska försöka tänka på dig och verkligen få det gjort.
26.e åker vi...
Kram!
Skicka en kommentar