tur i spel..?

Jag köpte en trisslott idag.
Det var en vinst på 30 kronor.

Tänkte bara säga det.

Aldrig får man vara riktigt glad, eller hur?

Jaha.
Här går man with the flow, går emot sina automatiska sätt att agera och vad får man för det? Inte fr man sovsällskap i alla fall, det kan jag lova.

Kvällen var jättemysig. Vi tog båten över till Djurgården och började pussas redan där. När vi kom till Grönan var det ett band som spelade, vilket innebar dubbel inträdesavgift, så vi gick och tog ett glas vin och funderade på saken. Det blev promenad runt djurgården till slut, med massor av avbrott för hångel på vägen. Underbart att stå och hångla bland hästhagarna. Han är bra på att hångla, det ska han ha.
Sen frågade han om jag ville se på film hemma hos honom. "Film" tänkte jag. Lite stressad blev jag av att det var hemma hos honom, jag är ju lite sådär med att sova borta, men så tänkte jag "va fan. Kör nu bara".
Vi började ju inte med att titta på film. Vi började med att testa hans säng. Den var skön. Det andra var väl ok, men hånglandet innan var bättre.
Sen såg vi faktiskt på film och åt mackor, höll handen, så himla pluttenuttigt. Klockan två, när filmen var slut, var jag skittrött och tänkte att ok, jag sover över. Orka börja ta sig hem nu, liksom. Då säger han: "Tar du illa upp om vi inte sover ihop inatt? Jag ska ju resa imorrn (han skulle iväg i jobb, det hade han berättat tidigare) och jag blir så stressad innan jag åker nånstans". Jag blev faktiskt jättepaff. Och kände att det där var en ursäkt. Visst, en bra ursäkt, men en ursäkt. För han hade också berättat att hans flyg skulle gå vid 18 på kvällen.
Jahaja. Ja, vad skulle jag säga? "Jo, jag tar illa upp, jag kräver att få sova kvar!"? Så det var ju bara att klä på sig. Han följde mig till t-banan, det var pussar och kramar, men det kändes ändå som en lite bitter eftersmak.

Och jag har bara en känsla av att jag inte kommer höra av honom igen. Tyvärr brukar min känsla stämma i såna här sammanhang.

Det som stör mig mest är inte att/om han inte vill ha mig. Jag har ju inte kärat ner mig i honom som person, vi har trots allt bara setts två gånger. Det som stör mig är att jag tog ner garden, att jag skulle gå emot mig själv och så får jag ingen fucking cred!!! Och så stör det mig att man inte kan få vara glad och lite pirrig över nåt sånt här mer än en jävla vecka.

Men, livet går vidare, I guess. Egot kantstöttes igen, fram med Karlssons klister and keep going...

Midsommardagen 2013

Idag är jag inte ett dugg bakis och det är väldigt skönt.
Midsommar var silltårta, potatis, öl, megagrillning, kubb och blomsterplockning. Massor av mat, inte så mycket alkohol, för mig i alla fall, och lugnt och trevligt. En av de andra som var där blev tokpackad redan till middagen. Han fick gå och lägga sig sen, för han var rent pinsamt full. Vi andra höll dock en mer sansad nivå, även om en del hällde i sig mer än jag. Men så hade jag ju råkat köpa alkoholfri öl också... :) Fast inte bara.

Nu sitter jag nyduschad efter en promenad och börjar bli lite smånervig inför kvällens dejt på Grönan...

Glad midsommar från mig med!

Även här är det midsommar och jag ska strax sätta mig i bilen och åka ut mot skärgården.
Lite småtrött efter sillmiddag med M igår, som blev både senare och blötare än jag tänkt.
Men, håret är färgat, benen rakade och silltårtan klar.

Hur jag ska frakta tårteländet är fortfarande ett mysterium.

Glad midsommar på er!

Rule nr 6

Kanske inte uppe helt och hållet, men i alla fall på en liten kulle.
Jag försöker att leva efter rule nr 6; Don't take your self to seriously. Det funkar ganska bra.

Och visst. Det hjälper att jag får söta sms från Italienaren, att han tänker på mig och ser fram emot lördag. Här får jag också jobba. Tänk inte!!! Var!!!  Skit i allt som kan bli, hända, visa sig. Just nu är det här jättemysigt och precis vad jag behöver. Bra så.

Ups and downs, hela tiden..

Vem behöver Gröna Lund? Jag är en fucking bergochdalbana alldeles själv.
Upp och ner. Fram och tillbaka.
Det är tur att jag egentligen vet att tankarna jag tänker, känslorna jag känner, inte är sanna.  Jag är inte skitdålig. Jag är inte otillräcklig. Jag är inte tråkig. Jag är inte dum.
Jag är bra, jag räcker till, jag är jag. Jag gör så gott jag kan. Jag är en i grunden bra människa och ibland gör jag fel. Och det är ok.

Bara att få ner det i skrift gör det lättare. Och att ta en halv ångestdämpande. Det klarnar liksom till.

För det har varit en rolig, men lite jobbig dag. Vi har haft kvartettfest, vilket var kul, men jag känner också kraven att prestera.
Jag hoppades på sms från Italienaren, trodde han skulle messa, men det kom inget. Andra mess kom, men inte från honom och jag började tvivla. Tänkte att han nog bara varit full igår. Inte var intresserad längre.
Sen kom jag hem och kom på att det var 2013 och att jag kunde messa fast jag skickat det senaste messet inatt, efter att han messat på väg hem. Så jag gjorde det och han svarade på en gång att han haft en bra dag och att han tänkt på mig, mycket. Och försäkrade sig om att vi var på för lördagen.

Så var det med det.

Hur går jag ner fem kilo innan lördag?

oh my god

Okej, det här kan ju verka lite knasigt, med tanke på inlägget från igår.
Men.
Jag kom just hem från en dejt och oh my god.
Som jag har längtat efter detta.
Först dela en flaska rött på en picknickfilt. Sen gå in, äta mat, dricka mer vin. Gå vidare för en öl och hångla besinningslöst. Ovanför midjan och knappt det. Kyssas. Kyssas och kyssas och en man som säger "jag kan inte sluta pussa dig" med italiensk brytning dessutom.
Sen frågade han om han fick följa mig hem. Alltså inte följa med hem, följa mig hem. As in åka hem igen, efter att ha sagt hejdå hemmavid. No strings attached.
Det fick han. Och så kysstes vi lite till.
Vi ska på Grönan på midsommardagen. Om vi kan hålla oss så länge.

Nu händer det lite ändå

Så var jag på dejt idag. Lite hastigt och lustigt.
Jag drack vin, han drack kaffe, efter lite drygt en timme var han tvungen att gå. Skulle möta upp en kompis. "Mhm" tänkte jag. "Den typiska ursäkten" Men skitsamma. Och sen kom ett mess, nästan på en gång. "Hur din överläpp putar ut när du pratar är fullkomligt bedårande" Han ville ses igen, om jag inte tyckte han sög. Det gjorde jag ju inte, för det gjorde han ju inte.
Så vi ses igen, antar jag.

och vi fortsätter att tycka synd om oss själva på bloggen, eftersom ingen annan gör det...

Som grädde på moset har jag mått vansinnigt illa hela dagen. Jag vet inte om jag lyckades överdosera hostmedicinen, om jag är lite överkänslig mot morfin eller om viruset bestämde sig för att hoppa ner till magtrakten. Jag har inte kunnat göra något annat än att ligga på soffan hela dagen. Till slut var jag tvungen att ta mig till affären för att hitta något jag kunde få i mig. Rostat bröd med smör och kaviar, samt blåbärssoppa. Det är det enda som funkar i dessa lägen. Jag är inte stolt över det, men jag tog bilen de ca 500 metrarna till Ica. Att gå kändes övermäktigt.
Nu är det bättre, men jag är fortfarande lite yr.

Det värsta är att jag känner mig så tråkig. Det händer inte så mycket här hemma i soffan. När jag pratade med M förut insåg jag att jag i princip bara pratar om hur dåligt jag mår och på vilka sätt. Seriös tantvarning och inte på nåt bra sätt. Fast i och för sig. När man pratar upp till en timme i telefon varje dag, vad skulle hinna hända? Egentligen.

Jag vill verkligen bli frisk nu.

bröllopsförberedelser

Om några veckor ska jag gå på bröllop. Det är en av mina äldsta vänner som gifter sig, äntligen, får man väl säga. De har varit ihop många år nu och har två barn tillsammans.
Naturligtvis ska jag sjunga på bröllopet. Det är ju liksom så det funkar. Två låtar ville de ha. En kan jag redan, den andra sitter jag och lyssnar in mig på just nu. Det är en fin låt, men ingen superspeciell i mina ögon och ändå. När jag börjar lyssna på texten ordentligt och verkligen tar in den, så börjar tårarna rinna. Hur jag ska kunna sjunga den här i kyrkan, till en av mina bästa vänner, är ett jäkla mysterium!
Jag är så sjukt blödig. Så glad för hans skull.
Dessutom kanske jag måste hålla tal sen. Hur ska detta gå? Och så har de inte ens några singelkillar åt mig på festen..