En sån där dag..

Tur att jag skrev det jag skrev igår, för idag behövde jag läsa det.
Hamnade i en situation på jobbet, som inte alls var nåt speciell egentligen, men den lyckades trigga igång massor av knäppa tankar och känslor. Och så bubblade det över. Tårar, tårar, tårar. Som tur var var det precis i slutet av dagen, så jag tror inte direkt nån märkte att jag kom ut från toa lite extra rödögd. Som tur var en gång till, så åkte jag direkt till terapin och fick hjälp med att sortera ut det hela och inse att jag inte kunde påverka situationen så mycket. Utom möjligen genom att cut my self some slack. Och ta reda på vad som förväntas av mig i vissa situationer, för det har faktiskt ingen talat om.
Sen åkte jag till gymmet och höll på att ta livet av mig på ett spinningpass. Drog på som bara den på första spurten, så sen fick jag köra på halvfart i två låtar för att inte svimma, kräkas eller både och. Men jag genomförde passet, cred till mig!

Men jag är ändå glad. Och levande. Och jag lär mig hantera de här situationerna, sakta men säkert kommer jag ut på andra sidan.

En massa bra grejer har jag trots allt, även idag.
Jag har ett helt ok jobb, med en helt ok lön. Även om det är tufft ibland, men säg ett jobb som aldrig är tufft? Som man vill ha?
Jag har en kropp som funkar, som jag kan träna med.
Jag har familj som jag trivs med och som jag snart ska få träffa lite mer på grund av en massa födelsedagsfiranden denna månad.
Jag kan känna. Lite väl mycket ibland, men jag vill ändå inte vara utan mina känslor.

Lite lycklig, sådär på en söndag

Idag är jag lite lycklig.
För att vi hade ett bra rep. Nu är jag lugn igen och tror faktiskt att det kan bli bra det här. Tillfixning och upprensning var temat. Även om allt inte satt när vi körde igenom hela skiten innan vi slutade, så har jag bevis på att vi kan göra det.
För att jag får sjunga bekvämt. Det är så lätt när man blir coachad, att göra allt till överdrift. Och så har det blivit lite. Men nu hittade jag rätt igen, med hjälp av mina fina kvartettvänner.
För att A var här igår. Att vårt dumma gräl inte sabbade vår vänskap utan att vi bägge två är stora nog att gå vidare. Älskar dig!
För att jag mår bra. Livet börjar funka igen. Jag villl göra saker och jag gör dem. Även om jag fortfarande är sjukt självcentrerad så orkar jag tänka på andra och finnas där för dem. Och jag börjar bli spontan igen.

Så.
Det är skönt att leva.

så skönt att göra ingenting, fast tillsammans

Vilken soft härlig lördag det blev!
A kom hit. Jag bestämde mig för att inte noja över städning och annat utan bara relaxa och det blev så skönt! Vi fixade pizza, kollade Melodifestivalen, åt massor av godis och pratade. Sen blev vi skittrötta bägge två och somnade nånstans runt midnatt.
Vad det är skönt med människor som man kan umgås så med. Att det inte måste hända massa saker hela tiden. Det kan få vara lugnt, det kan få vara vardag, fast det är helg.

Dagen efter

Nog blev det AW alltid.

Jag trodde nog att vi skulle ses några timmar, prata om det nya slutet på filmen och sen vara hemma runt åtta. Men så blev det inte. Det var alldeles för trevligt att dricka vin och sen var det alldeles för trevligt att åka till ett annat ställe och äta cajunmat. Och bli pålurad en vansinnigt stark shot. Stark som i tabascostark. Note to self: När främmande människor bjuder på sprit, säg nej! Efter det var det alldeles för trevligt att åka till ett annat ställe där en bekant spelade skivor.
Jag var tydligen väldigt trött när jag kom hem. Sminket åkte av, men inte strumporna. Intressant vad man prioriterar.
Idag mår jag som jag förtjänar, antar jag, men det är det värt.

Gamle Murphy

Orättvist.
Imorrn ska jag ut på AW med en god vän. Äntligen ut och se sig om, synas.
Så vad händer?
Naturligtvis börjar det klia i höger öga, som bara den. Förmodligen en vagel på gång. Jag lär se ut som om jag varit i slagsmål imorgon. När jag för en gångs skull lämnar hemmets trygga vrå.

Det får bli mystiska filmstjärnelooken imorgon. Solglasögon inomhus. No doubt about it.

Utomhus

Ibland är mitt jobb ganska bra, för jag har en chans att få vara ute när det är fint väder. Idag var en sån dag.
Torsdagen har spenderats på Skansen. Av alla ställen. Blå himmel och strålande sol. Djur har setts, matsäck har ätits och Djurgårdsfärja har åkts.
Nu är jag helt vansinnigt trött.

Men imorrn blir det AW.

vårkänslor?

Är det vår nu?
För jag känner en sån jäkla närhetslängtan. Och jag tänkte att det var bra om det var vår, så jag kunde skylla på det.
Annars blir det lite jobbigt. Vet inte varför den kom, den där längtan efter nån som tar på mig. Kanske efter filminspelningen. Att få en glimt av ett annat liv, även om det är på låtsas. Och inte särskilt trevligt. Så ändå, att ha nån bredvid sig i soffan, i sängen. Nån som tar på en.
Närhet.

Jag kanske skulle boka massage.

Uppföljning, ångest och funderingar på livet

Jaha, det gick väl sådär. Tror jag. Kan hända att det skiter sig, men.. Man ska ändå inte sälja sig för billigt.
Och nu har jag lite sådär lagom ångest. Intressant. Undrar varför? För att jag inte fick ett svar på en gång och därför inte har kontroll? Mucho troligt. Kontrollfreaket slår till igen.

Funderar även över alla hektiska liv. Inte bara mitt. Det är ju faktiskt ganska lugnt nu. Nä, nu är det andra som är i farozonen. Jobb, familj, intressen. Det går inte ihop. Men det borde det göra, jag tycker verkligen det. Man borde inte behöva välja. Jag vill i alla fall ha allt. Okej, jag måste inte göra värsta karriären, det kan jag släppa. Men jag vill dela mitt liv med nån samtidigt som jag har ett eget. Hur svårt ska det vara?
Är det bara i Stockholm det är såhär? Storstadsstressen? Är folk i andra städer lika stressade? Nånstans har jag fått för mig att det inte är så. Att det är själva Stockholm som gör det, som på något sätt lägger på ytterligare stenar på bördan. Det är för stort, för mycket. För många möjligheter, för många val.
Som när jag bodde vid Hornstull. De dagar jag satt inne och hade ångest för att det fanns så mycket att ta sig för alldeles i närheten och så gjorde jag ingenting! Så känner jag inte nu, i förorten. Här finns inget att göra, så det är helt ok att bara slappa inne i lägenheten.

Jag vet inte. Jag tycker bara det är synd att så mycket energi ska gå till att må dåligt över att inte hinna.

Att förhandla...

Jag är ingen säljare. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.
Därför är jag skitnervös nu när jag ska ringa och förhandla om ett pris.
Produkten är värd det, helt klart, så det är inte det. Men ändå!
Det där att förhandla. Jag suger på det.
Men nu ska det bli ändring av!
Jäklar vad jag ska sälja in mig!
Fan vad bra det ska gå!
Håll tummarna...

Dagens ord

Två små ord idag.
Kallt.
Kaffe.

Kallt, för att det är kallt, särskilt när man blir stillasittande framför datorn.
Kaffe, för att jag dricker min tredje hemmalatte nu, med riktigt espresso, och förmodligen kommer att drabbas av kaffedarr alldeles snart.